måndag 13 april 2015

Ibland finns det bara inte tid till att blogga

Det har varit en väldigt hektisk period i familjens liv just nu. Extremt många Åboresor, en massa föreställningar, lite sjukdomsfall och annars bara liv.




Teatern var över för den här gången. Skönt visst, men också väldigt vemodigt. Den här tiden och med just det här gänget kommer aldrig mer tillbaka. Som tur är finns det planer på fortsättning. Kan bli mycket intressant...



På lördagen tog vi oss lite kvalitetstid med de äldsta barnen, shoppade lite, åt gott och bowlade. Jätteroligt hade vi. Vinnaren var mister D. Ganska överlägset också, men det hade vi ju nog räknat med. Kommer definitivt att bowla med dem igen. Lite enklare nästa gång också då vi nu vet var bowlinghallen ligger.



Picnic med småttorna hann vi också med. Bra så länge det räcker med en trip och en halv munk för att dagen skall vara räddad. Solen var också en välkommen gäst.

Och miniflickan smakade på päron. Underbart tyckte hon, och blev tvärarg då det tog slut. Nästa matvrak på intåg.



onsdag 1 april 2015

Den årliga tårtan

Igår hade alla underbara barn i Bruksteatern premiär. Pjäsen de satte upp var Folk och rövare i Kamomilla stad. Lite färre barn än det brukar vara men ändå var pjäsen en av de absolut längsta. Beundrar paret som år efter år orkar styra ungarna i rätt riktning så att det faktiskt blir en teater av det till sist.

Min äldsta började i barngruppen 2006 och sedan dess har jag alla år haft något barn med i teatern. Så rollfigurerna har varit många hemma hos oss; apor, hundar, Ida, blommor, Skönheten, frisörskor, poliser, gummor, tanter, pojkar, osv. osv.
Och alla år i ett visst skede kommer ungarna till att de aldrig mer skall vara med, det är bara jobbigt och tar all tid från dem. Och ändå skall de ha skjuts till Talon alla höstar, när första mötet utlysts, bara för att säga åt H&U att de också vill ha en roll.

För några år sedan började jag baka tårta åt dem till premiären för att fira att de klarat av att besegra ännu en pjäs. Och en seger är det verkligen, alla barn kan nödvändigtvis inte ens läsa när de börjar med övningarna. Det är nästan omöjligt att hitta kvällar som passar åt alla att öva på, det finns så väldigt många andra hobbyn också. Så finns det de som är så rädda för scenen att de knappt vågar öppna munnen då de står där i rampljuset...och sedan skiner de som solar efter föreställningarna då de klarat det.
   Nå, i år blev det en trevåningstårta med någon liten detalj från varje roll på scen, Bagaren bidrog med en kavel, Tommy med en godispåse och ett koppel till Åsnan, Lejonet med ett tassmärke och en kaka ljus mjölkchoklad... Listan blev ganska lång, i år är de 23 barn i ensamblen.






Personligen hoppas jag att H&U orkar i många år ännu. Mina barn har utvecklats enormt tack vare teatern. De tror på sig själva, de håller tal då det behövs, de sjunger(t.o.m. solo och inför publik dessutom). Som tur är behöver jag inte vara rädd för att mista teaterapor i familjen. De mindre har redan börjat räkna hur länge det tar innan de får börja. Så se upp i Talon:

Malmbarn just keep on coming...