Tack och lov för söndagar

Trodde aldrig den här veckan skulle ta slut...
Program så att kalendern var helt svart. Två gånger in till TYKS, där emellan "taxikusk" till träningar, övningar och möten. Nu är äldsta killen på träning inför Polentävlingar i sommar, men det är det sista programmet för den här veckan.

Våren låter vänta på sig så idag vill man inte vara ute heller så vi sportar med innesysslor idag. Alla är inte så trevliga men tvungna emellanåt, som att para strumpor och inventera frysen.
Igår fick jag ändå pyssla med något jag älskar; en liten Filippa skulle döpas och jag fick fixa hennes tårtor. Nästan lite ovant då det inte händer så ofta numera. Lillisen tar en stor del av dygnets timmar i anspråk. Inte mig emot, jag vet ju att jag hinner igen sen då hon blir äldre.
Så här blev kakorna iallafall.

En liten tös som älskar filmen Frost blev överlycklig på fredagen då den snälla postbäraren (den här gången Pappa) hämtade ett silvrigt paket med en Elsaklänning, måste ju testas direkt. Och dokumenteras förstås. Hon är en linslus om någon...

...lite för stor men jag hoppas på att hon kan ha den lite längre då ;)

Men nu kallar spisen. Håller på med en köttgryta som tar lite tid att laga. Den skall koka i minst 4 timmar, oj oj så god den är. Då får det väl ta lite extra tid tycker jag.

Projekt barnteater och nyttan av att snarvla

Färgglada trekanter har piggat upp min dag. Tre av mina barn är med i traktens extremt populära barnteatersgrupp, i år sätter de upp Folk och rövare i Kamomilla stad. Det betyder att jag försöker hjälpa till med det jag kan och hinner med.
Nu är det ett gammalt påslakan som fått offra sig för att sprida lite glädje i Kamomilla. Enligt den kvinnliga regissören (regiassistent påstår hon själv att hon är, men jag misstänker nog att hon har en hel del att säga till om) är inte beige och naturvitt tillräckligt glatt. Så efter lite rivjobb, klippjobb, strykning, maskinsömnad, lite klippning till och till sist hederlig handsömnad finns nu tre stycken vimpelgirlander klara för upphängning.

Medan barnen övade, inför nästa veckas premiär, sjungandes så taket höll på att lyfta dryftade jag tillsammans med några andra föräldrar livsviktiga ärenden i köket. Nästan så att vi löste livets gåta...
Eller så inte. Vi skvallrade så in i norden, om allt möjligt från gröntejpade affärsfönster via hemliga ingredienser i ketchup till mobiltelefoner, höftoperationer och vikten av att kunna säga nej.
Och jisses vad det gjorde gott att bara ösa ur sig. Det här klarar jag mig en god tid på. Är inte precis bortskämd med vuxet diskussionssällskap nu när jag ju "bara" är hemma.

Med andra ord en mycket lyckad dag. Och det skall morgondagen också bli har jag bestämt. För jag får lite nästan-egen-tid med min äldsta (lillisen kan jag ju inte lämna ännu så hon är alltid med) och så ska vi grädda massor med våfflor till kvällsmat. Det är ju ganska lyxigt att äta våfflisar med sylt och glass en helt vanlig onsdag. Bäst att passa på då man får...

Mitt liv

För många år sedan förbättrade min mamma ordet kalabalik (http://sv.wikipedia.org/wiki/Kalabalik)...
Hon lade till endast två bokstäver men det nya ordet beskriver verkligen mitt liv-lite mer av allting.

Jag = en kvinna som gör mitt bästa.

Vår familj består av:

-en pappa som älskar bilar, fart och Family guy. Kopplar av genom att skruva på bilar och surfa på nätet om hur man skruvar på bilar. Utsikten från köket och vardagsrummet och sovrummet...och barnkammaren...och hallen, är bilar! - i olika stadier av isärplockning eller om vi har tur ihopplockning. I bästa fall finns det till och med någon bil som är i körskick.

-en mamma som bakar, stickar, läser, sjunger, virkar, lagar mat och syr. Och tycker om det. Men hon ogillar verkligen att dammsuga och snö, det kan bara inte finnas något så onödigt som snö. Den är kall, tung, hal, våt och oftast i vägen.

-en dotter som drömmer om ett ordentligt sommarjobb och skall börja gymnasiet till hösten.

-en son som bara vill att sommaren skall vara över så att han får börja köra moped.

-en dotter som aldrig tycks kunna vara tyst. Hon sjunger precis hela tiden, ibland till och med i sömnen.

- en dotter som har mängder med kompisar och ett sjutusans humör.

-en son som börjar förskolan i höst och älskar motorfordon av alla de slag. Håller oftast pappa sällskap.

- en dotter som älskar att kramas och pussas. Plus att hon har väldigt svårt att vara stilla.

-en dotter som ännu är så liten att hon inte visat hurdan hon blir. Än så länge är hon väldigt nöjd med tillvaron och gillar att sova.


Vi bor i ett litet vitt hus med grönt tak. Skulle gärna ha lite större ytor men med god planering brukar det mesta fixa sig. Utanför huset finns en stor gård, egen strand och skogar. Tack vara dem är storleken på huset inte odräglig.


Hobbyn finns det massor av, det blir det ju nog när man är många. Några exempel: rally, teater, dans, scout, brandkår, pingis...
Det här leder ju till att kalendern oftast är ganska svart och bilen kör i skytteltrafik mellan hem och hobbylokaler. Gäller att planera väl.


Så nu ser ni varför jag tycker att kalabalalik beskriver vår familj så bra...